hittade ett gammalt arbete på bdb och jag publicerar nu detta här, eftersom jag inte har någonting annat att skriva om

Jennifer fick kontakt med socialen första gången i slutet på år 2006, då hennes studier och hennes hemma förhållande ändrade sig drastiskt.
- i början var det bara några samtal och möten då och då. sedan blev det bara mer och mer möten, som resulterade i rättegång, olika förhandlingar, miljontals olika socialarbetare och familjebehandlare. I september år 2007 vart Jennifer fosterhemsplacerad första gången, och efter det första hemmet har hon setat på ytterligare 5 fosterhem. Tyvärr hann inte Jennifer få något speciellt intryck av denna familj eftersom hon kom dit akutplacerad mitt i natten och rymde därifrån dagen efter. hon berättar att första natten på ett hem alltid är den värsta och eftersom det var hennes första gång så kände hon att hon hellre ville bo hemma.

jennifer tycker inte att någon av fosterhemmen har vart bättre eller sämre än den andra, men det hemmet hon fastnade för var ett hem en bit utanför stan och hade hon själv fått välja så hade hon velat stanna kvar där. men det tyckte inte Socialen då de tyckte att det inte var så bra för Jennifer att bo så nära Eskilstuna eftersom en av Jennifers vänner då precis hade tagit självmord (även hon hade kontakt med socialen och var fosterhemsplacerad). När de flyttade Jennifer från hemmet i Skogstorp så sa de att hon skulle bo på ett annat ställe i några dagar, men dagar blev till månader och Jennifer flyttades bara längre och längre bort. och hon längtar hem mer än innan nu och hon förstår sig verkligen på ordspråket: borta bra men hemma bäst.

Nu bor Jennifer i Hallarsjöbro gård i Hallarö 3 mil från Sala. och hon har blandade känslor om att bo där men de lutar mer åt det negativa hållet. Jennifer berättar att hon ofta får hjälpa till med de yngre barnen på gården eftersom de är 8 barn i det hemmet och det bara finns 2 vuxna som bor där. men Jennifer är ofta för sej själv inne på sitt rum och har kommit på ett sätt för att få dagarna att gå fortare.
- jag sover nästan hela dagarna och liksom väntar på att dagarna ska gå så man får komma hem.

Jennifer tycker inte om socialens arbete i Sverige och berättar att hon anser att dom borde lyssna mer på barnen, eftersom det är dom som far illa pågrund av att bli stämplade som ett namn och några siffror på ett papper. Jennifer har även berättat för socialen om övergrepp, misshandel och även hennes svåra panik ångest som hon lider av. Men de gör inte så mycket.
- jag får hela tiden höra att allt är mitt fel. de lyssnar inte på vad jag säger, utan säger att jag bara ljuger.

Varje dag känner Jennifer att hon snart inte orkar mer eftersom hon känner att hon tappat allt och en sak som verkligen gjorde så att jennifers hopp om att få komma hem sjönk var att hon den 19 december år 2007 dömdes till långsiktig vård med stöd av LVU (lag om vård av unga). men de som får henne att orka med allt detta är alla hennes vänner som bryr sej och då framför allt hennes pojkvän Joakim.

jennifer har nu fått flytta ytterligare en gång, och bor nu mer på ett låst hem där hon ska vara ett halvår, det är även slut mellan henne och joakim...