idag har jag ägnat stor tid på att förstå folk och deras problem och deras kärleksliv lite undangömt. jag leker kurragömma med deras liv helt enkelt.
jag har ägnat mest tid att tänka på mej själv och mina egna känslor. och upptäckt att jag är rätt så kall inombords när det gäller kärlek. däremot är jag varm av vänskap men het av hat. just det jag har hatat alla mer eller mindre och jag kan fortfarande inte släppa "Gertrud" ur tankarna. han är som en jävla sombie för mej, en sån som dör men sedan återupplivas och det enda han vill är att spöka för mig.! jag svär! tar du kontakt med mej eller rör mej igen så vet inte jag vad som händer, jag kommer stänga in mej själv i mej själv och låta dej vägleda mej. precis som det var förut. och jag vill inte att det ska hända igen. jag trodde du var min enda utväg, men nu vet jag att du är den låsta dörren.

jag har även tänkt mkt på grannen ( vi kallar han det i denna blogg). som jag har tänkt för mig själv. han är en alxsandra fast med e och utan sandra. han är vårat förra jag och jag tror att han kommer leva så under en längre tid. jag känner knappt denna granne men jag känner igen hans ögon och hans sätt. tro mej. det ledsna lyser igenom det glada. jag vet hur det ser ut, redan på långt håll trots att jag är närsynt.

jag vet inte. jag kanske är rätt så deprimerad iallafall, fast jag inte tror det. men om jag är det så låt mej vara! det är vad jag vill, jag kommer till er!