Hej hej era sillätande och snapsdrickande små barn.
Jag är tillbaka nu igen.
Jag kan inte låta bli.
Men denna gången sitter tårarna beredda på att falla ner på kinden och jag har gråten i halsen.
Nu är det inte många timmar kvar tills jag lämnar Beckas lägenhet.
Inte många timmar kvar tills jag lämnar min lilla håla som jag älskar över hela mitt hjärta.
Ja det är nog första gången jag skriver detta i bloggen. Men jag gillar Eskilstuna.
Sure staden har extremt många problem, men vilken stad har inte det.
Ja visst Eskilstuna är en skit håla. Men jag kommer nog stanna här länge.
Men jag kan även erkänna att det ska bli skönt att komma bort.
Ladda batterierna ett tag.
Becka står i köket och hjälper sin mamma att packa ner mat.
Egentligen borde jag hjälpa till.
Men detta är svårt.
Bloggen är mitt liv.
Eller nej kanske inte riktigt.
Men att skriva har en stor roll i mitt liv.
Jag älskar verkligen att sitta och knappa på bokstäverna och se orden flyga fram över skärmen.
Men bäst är det när det finns något vettigt och kul att skriva om.
Vem vet det kanske blir lite krönikor där nere?
Eller så kanske jag kan satsa på att skriva en dagbok.
Har haft tre stycken under min uppväxt men aldrig varit så förtjust i det.
Men det är kul att läsa sen.
Jag älskar den jag fick när jag var 8 år och hade kalas på mcdonalds.
Man ser inte ett dugg vad det står och hela tiden så leker jag med Ebba och Nille eller så är jag uppe i stallet.
Hahaha nu sitter jag med ett leende på läpparna.
Visst tårarna vill kasta sig ut över mina kinder.
Men nu är jag lycklig.
Och nu tar jag det stora steget.
HEJDÅ BLOGGEN!
VI HÖRS!
JAG ÄLSKAR ER SOM LÄSER DETTA!
SAKNA MIG FÖR JAG KOMMER ATT SAKNA ER!
<3<3<3<3<3<3