Jag saknar att ligga brevid någon.
Känna dens nakna hud.
Det är något speciellt med killars kroppar.
Killars hud.
Killars läppar.
Killars röst
Killars drag
Killar, killar, killar killar.
Och så kan det fortsätta.
Men mest av allt så saknar jag nog bara att sova brevid någon av det motsatta könet.
Ligga där och sova.
Veta att den andra är tätt intill en och vaknar man till så vet man att han ligger kvar.
Det är något speciellt med de stunderna.

Jag vet nog inte riktigt vad jag vill heller.
Jag vet inte vilken väg jag ska gå.
Men jag fortsätter att vandra på den långa vägen jag vandrar på nu.
Vandrar och vandrar tills vägen delar sig eller sluts upp med en annan.
Jag väljer själv vilken riktning jag vill gå.
Och går jag vilse så kan jag fråga någon om vägen.

Det är vad jag behöver just nu när jag ligger i min säng.
En naken kille.
En naken killes läppar.
En naken killes sex
Och krånglet som uppstår efter.
Jag behöver blanda in lite av den gamla alx i mitt liv.
Bara leva, gå på väg kanten så nära stupet som det bara går.
Men inte så nära så att jag ramlar ner.
Men visst skräms man när man trampar snett på en sten och är nära på att falla ner.
Men jag håller mig uppe.
Går där jag ska.
Följer vägen.