På idrotten så skulle vi paddla kanot. Och Tina som hade lovat att hon skulle paddla med mig var på sjukan och opererades. Så ja jag fick återigen sätta mig i en kanot tillsammans med Elina och Sandra. Det gick skit bra i början och jag hoppades på att de hade lärt sig något sen förra terminen och våran (min) nära döden färd. Vi åkte upp mot slussarna och mot fabriken. Slussarna var stängda och på sidan av fabriken så finns det en tunnel... Så vi åkte och kollade där. Elina ville in, jag ville tillbaka och speciellt ifrån slussarna ifall dom skulle öppnas. Då skulle vi vara körda...

Men vi paddlade iväg och åkte längre bort i ån mot resten av klassen och det är då min dödsfärd började igen. Sandra och Elina kommer på hur kul det är att gunga kanoten så att den nästan välter och höra mig skrika som en riktig liten flicka. Så där satt vi, mitt i ån, gungandes. De skratta som fan och jag skrek. Efter ett tag fick jag även min vilja igenom och vi åkte tillbaka mot bryggan. Då kommer det tre fullisar gående förbi oss (på land så klart, typ 25 meter bort) och den ena stannar och glor på oss och skrattar för sig själv. Sen pekar han ut i vattnet och skriker "Såg ni hajen? Hajar ni?!" och jag typ... nniiii jag vill dö...! Och sen kom vi i land

Jag och Sandra cyklade hem till Becka och på vägen dit så började det regna. Och det regnade inte lite :O När vi kom dit så var vi genomblöta och håret låg slickat i ansiktet på oss... Hennes mamma öppnar dörren och jag och Sandra säger i kör något i stil med att det var fint väder ute  och jag gör tummen upp. Sen fick vi hänga av oss våra kläder. Eller jag iaf, Sandras kläder klarade sig. Och som tur var så hade jag med mig idrottskläder i väskan så dom kom till användning. Så jag gick runt i shorts, fotbollsstrumpr och min bag tröja..

Becka kom hem och efter ett tag vart det mat.. Och fy fan vad flumm. Jag typ hade mat i munnen hela tiden och försökte hitta ett sätt där jag både kunde andas, tugga och skratta under hela måltiden.  Skit kul hade jag och Sandra, Becka var nog också road hon ville bara inte visa det. Hahaha och ja sen satt vi och flummade enda tills jag åkte hem. Och nu gör jag det som är motsatsen till flumma. Och så lyssnar jag på min beatboxande lillebror.... Det finns inge mer irreterande...