kollade nyss på notebook, och nu kan jag inte sluta gråta. jag hatar mej själv för att jag alltid måste gråta till filmer, och jag hatar dej som gör så att jag gråter. pappa det är ditt fel. vad händer när du dör pappa? vad händer med dej? vad händer med mej? vad händer med oss? pappa, kan du svara!? och det jobbigaste är att jag inte vet vilken dag det händer, det kan vara idag eller lika bra imorgon. pappa tänk om jag aldrig mer få se dej? pappa tänk om allt är försent? har du tänkt på det pappa? jag vill inte att det ska gå en dag när du kommer hem utan att jag säger jag älskar dej, och hejdå innan du går. då blir det som nu! en morgon då jag inte säger hejdå, och du försvinner! pappa du har förstört stora delar i hela mitt liv, hela min barndom, men pappa det är nu du förstör mest. när jag var liten var jag för liten för att veta något om varför jag inte fick träffa dej på några månader. nu är jag för stor för att inte veta.  jag minns första gången jag hälsade på dej i fängelset, du satt i hälby, och jag var inte gammal. jag hade köpt en choklad ask för sparade veckopengar som jag skulle ge dej, men du fick inte ta emot den, och jag vet att jag slängde den direkt när jag kom hem, jag ville inte se den, för jag tänkte på dej.  det är så varje dag jag ser mej i spegeln pappa, men jag är förstor för att kastas i en papperskorg. jag påminner så mycket om dej, och jag hatar det. jag vill inte bli som du. men hur jag än försöker så lyckas jag alltid få skit. t.o.m av dej. varenda liten grejj, pappa och det sårar mej så fucking jävla mycket! och jag hatar mej själv för att jag inte kan säga det till dej!och hur mycket jag än skulle be dej om att lägga av med allt och skaffa dej ett nytt liv så skulle det inte gå, man kan inte lära en gammal hund att sitta ! och det finns en mening som har sårat mej mer än allt du sakt till mej, jag trodde jag hade glömt den, jag vill glömma den, men den går inte att glömma!
papppa jag vet inte vem av oss som är misstaget till att födas, men det spelar ingen roll för hade du inte blivit född skulle inte jag sitta här denna natt och skriva en blogg om hur fucking jävla fitt misslyckat är!! eller hur!!!? jag orkar inte mer jag orkar inte mer jag orkar inte mer jag orkar inte mer jag orkar inte mer!!!!

  

Han kom med mig
När jag drog bort den våren
Som en hund
Följde han mig tätt i spåren

Jag var glad åt hans sällskap
När jag sökte guldets land
Men Kristina, Guldet blev till sand

Vi slet ont
Ja, allt gott fick vi försaka
Ofta grät han och bad:
"Ta mig tillbaka"

Men jag vägrade alltid,
Fast jag tvekade ibland
Åh, Kristina, Guldet blev till sand

Han, som var min kamrat,
Han trodde mitt ord, fast jag redan då,
Såg att längs denna väg
Fanns knappast det jag ville nå

Över prärien kom vi till en öken
Vi gick vilse och började se spöken
Man hör vatten som porlar,
När ens huvud står i brand
Åh, Kristina, Guldet blev till sand

Jag, som var hans kamrat,
Jag tog honom över land och hav
Öken, vinden har höljt
Ett täcke över hans tysta grav

Ur en stinkande källa
Drack han vatten
Han blev sjuk
Och gick bort från mig den natten

När hans blick hade slocknat,
Då gled klockan ur hans hand
Åh, Kristina, Guldet blev till sand
Åh, Kristina, Guldet blev till sand