orkar inte
Men när man tänker på vuxna så känns det liksom som att det är dom som ska kunna klara av det allra värsta ihop pågrund av hur länge de levt och de har faktiskt vart med om det mesta. Men varför gör det inte det då? Varför svalnar kärleken? Och varför kan man inte bara försöka lite längre? Det gjorde jag, mina känslor var slut i mitt förhållande, men jag försökte iaf, sen behöver jag ju inte berätta hela historien, men så var det.
Jag har alltid sett kärlek som något opossitivt. I alla fall kärleks kärlek mellan 2 människor. Visst jag älskar mina kompisar och min familj och jag älskar dom.. Visst vissa älskar jag mer och vissa mindre. Men jag har svårt att se mej själv tillsammans med en kille i ett förhållande. Det går bara inte! jag kan inte leva i ett förhållande hur mycket jag än vill, för jag vill kunna leva livet, göra mina egna beslut och slippa känna mej instängd. Och skulle jag någon gång hitta en kille som tycker att det är helt okej att jag får bete mej som jag vill så är det inte intressant längre.
Nej jag vet inte hur jag ska säga det, Jag kan inte vara i ett förhållande eftersom jag inte får göra som jag vill, men hade jag vart i ett förhållande och fick göra vad jag ville... ja då hade jag också varit jätte arg. Ett förhållande kan man inte kompromissa med. Antingen är man ett par eller så är man inte, och ta "pauser" det är ju det värsta som finns, varför ska man göra det? liksom "hej jag vet inte om jag älskar dej längre, så vi tar en paus ett tag så får vi se sen" ?! Nej jag vet inte hur pauser riktigt fungerar, men det skiter jag i. Alx har aldrig haft pauser och kommer aldrig att ha det heller!
Pauser är ju bara en grej som finns för att man är osäker. Man vill ha sin bit av kakan men man vill äta den med. Är det inte så det heter?
Nej så varför då ta en paus? Antingen är det slut eller så är man tillsammans, det är så det borde vara. Men i vissa fall kanske det är lättare med en paus. Fast liksom skulle inte det kännas värre? Det skulle nästan jag tycka, Liksom är vi tillsammans eller är vi inte det? Kommer vi fortsätta vara tillsammans eller kommer vi inte att vara det? Det är väll så mycket lättare att bara säga det rakt ut utan att inte använda ordet paus i meningen och man kan ju göra det på ett lite snällare sätt. Jag skulle iallafall säga något i stil med : Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill längre, och du gör det inte lättare för mej. Jag vill vara ifred ett litet tag så jag kan finna mig själv igen. Liksom skulle inte det vara enklare. Jag skulle inte ta åt mej så mycket om någon sa så till mej.
Och det där jag alltid har sakt. Killar finns bara till en sak! Jag har ändrat mej. Killar finns bara till massa saker. Killar är real sextoys, de har faktiskt känslor (tro det eller ej) killar är bra vänner, killar är mysiga och varma, killar är underbara. Men om jag däremot nämner ordet kille och tänker på ett förhållande så blir det snarare: killar är PITA (pain in the ass), killar är dominanta, svartsjuka, idioter, egoistiska m.m. Men det är från och med nu som jag har fattat att vi tjejer är likadana. Om min killkompis och hans tjej gör slut då går det automatiskt en pling till min hjärna som säger hon är ju rubbad. Men sen tänker inte jag mer på det.
Men vad är då tjejer i ett förhållande? jo vi är precis likadana som killarna. Vi vill också bestämma, vi är svartsjuka och vi är stora PMS ungar ofta. Och liksom varför ska det alltid vara killens fel som tänker på mest när tjejen är lika för jävlig hon?
Och visst känslor försvinner, det gör de alltid. Både inom kärlek och vänskap. Men varför är kärlek så svårt? Nej kärlek kommer alltid att vara bullshit i min värld. Iallafall tills den dagen jag möter på riktig kärlek och ett bra förhållande. Fast som sakt, jag är nog en ensamvarg trots allt.
okej och nu vart det i alla fall en jätte lång blogg. förlåt
puss jag hatar dej, alx <3
Vilken bitter syn du verkar ha på kärleken. Finns ju ganska många som tänker att kärlek bara är trist och har ett enformigt mönster, och är dömt osv.
Så tråkigt att ha den inställningen dock, har du den så kommer du ju defintivit inte hamna i ett långt förhållande någonsin.
Det finns sjukt många anledningar till att kärleken tar slut, ibland bara dör den. Jag tror kärleken är som en eld, och du måste hela tiden lägga ved i den för att den ska fortsätta brinna. Man måste vara jävligt flitig för att hålla på med kärlek i längden, men det är värt det.
Du gör ju verkligen allt för att analysera och få dina egna slutsatser på allting, som många andra. Från "killar är si, tjejer är så" till "de är likadana!"
FEL.
Det är individuellt hur fan man är som person, hur avunsdjuk, tolerant och kontrollerande man är eller whatever it is. Spelar ingen roll vad man har mellan benen.
Och sluta försöka få kärleken att låta så logisk, det är det minst logiska som finns.
Du kommer nog bli förvånad om du öppnar ditt sinne lite mer och fattar att världen och kärleken inte är så inrutad som du verkar tro att den är.
Ett tips, sluta försöka skydda dig själv så in i bomben också. "Kärlek bara failar, så jag isolerar mig totalt ifrån den", så bitter syn. Okey om du hamnar i ett förhållande som tar slut, och som bara varade i några månader.
Men tänk om du kommer ha den lyckligaste stunden i ditt liv då? Tänk så istället, det är underbar tid du haft som ingen kan ta ifrån dig, försök igen!
Det finns inga regler hur kärlek ska vara.
Var inte bitter och tänk på hopplösheten, utan glad och hoppfull. Lovar dig att de människorna har mycket roligare än vad du har på den fronten.
tack för kommentaren och visst är det kanske så att jag är bitter och trist. men nej jag tror inte på kärlek och även det är olika med folk. :) men tack ändå, alla behöver kritik :)
